Stockholms Karateklubb anno 1963
Sensei Bo Ekström
Stockholms karateklubb grundades 1963 av Sensei Bo Ekström (t.v.) med dojo i Brännkyrkahallen, närmare bestämt samma lokal där vi tränar idag.
I början av 1960- talet började Japan skicka ut karatemästare runt om i världen som skulle lära ut denna stridskonst. En av dessa mästare, Harada sensei , kom tidigt till Sverige. Bo Ekström började regelbundet ta Harada sensei till Stockholm och de som tog del av undervisningen var Leif Söderberg, Anders Rydelius och Björn Gunstein. Dessa fyra personer tillhör alltså pionjärerna inom svensk karate.
I början utövades stilen Shōtōkai under Sensei Mitsusuke Harada, elev till Gichin Funakoshi. 1972 bytte klubben till Shōtōkan under Sensei Sadashige Kato (JKA), elev till Hirokazu Kanazawa.
Klubben hade då de mest tongivande instruktörerna i landet, Leif Söderberg, Anders Rydelius och Björn Grunstein och dojon flyttade till Västertorpshallen.
Kato sensei
Instruktörer (f.v.) Anders Sköthagen, Leif Söderberg, Anders Rydelius, Sadashige Kato och Björn Grunstein. På bilden syns även bl.a. Görgen Sökare längst fram till höger, samt Ramon Malavé med sin syster.
1972 grundade Ted Hedlund, Leif Söderberg, Roy Andersson, Anders Rydelius och Björn Grunstein Swedish Shotokan Association (SSA), det som idag är JKA Sweden.
1973 lämnade Sensei Björn Grunstein Stockholms Karateklubb och grundade Haninge Budoklubb. 1984 startade Anders Rydelius en filial till Stockholms Karateklubb på Odenplan i Stockholm.
Under mitten av 70- talet och 80- talet var anrika Stockholms Karateklubb under ledning av Sensei Leif Söderberg en av de mest framgångsrika klubbarna i Sverige, med många duktiga karatekas som:
- Ramon Malavé (sjufaldig Svensk mästare i kumite –65 kg, ’80-’86)
- P-O Ljungqvist (trefaldig Svensk mästare i kumite +80 kg & öppen, ’80-’82)
- Thomas Olde, Jan Olde (Guld junior SM ’76 & lag EM ’79), Arne Bergvik, Jonas Jonsson för att nämna några.
SKK stora tävlingsframgångar under 70 och 80- talet baserades på en mycket hög internationell karatestandard. Det kom ofta karatekas från andra klubbar för att träna och gradera i SKK.
Svensk karates framgångsrikaste karateka under året 1980/81 var utan tvekan Ramon Malavé som vann katatävlingen i Grand Prix Slovakia i Bratislava (Juni 1981). Han kom 3:a i individuell kata vid EM i Venedig (Maj 1981). I individuella SM vann han både i kumite -65 kg och i kata.
1982 var årets höjdpunkt inom svensk budosport Karate EM, som hölls i Scandinavium i Göteborg. Ramon Malavé tog brons i både individuell kata och kumite och blev därigenom åter årets främsta individuella karateka.
Svensk karate växte starkt i popularitet under perioden och tangerade 1982 antalet judoklubbar, som tidigare haft överlägset flest antal utövare och klubbar. 1983/1984 blev karate den största budoarten i Sverige med 14 118 betalande utövare i 219 klubbar runt om i landet. Satsningen inom karate för barn, ungdomar och damer ökade genom att bl.a. anordna kurser, konferenser samt tävlingar och träningsläger för dessa kategorier.
1984 vann Ramon Malavé från Stockholms Karateklubb VM i kumite i klassen -65 kg och Sverige fick sin första världsmästare inom samtlig budosport. Han tilldelades även Svenska Budoförbundets förtjänsttecken ”Stora Grabbars Märke” och utnämndes till Stockholms bästa idrottsman alla kategorier. De kommande åren ligger Svensk karatesport i högsta internationella klass och antalet utövare fortsätter att öka.
Arne Bergvik vs Ramon Malave
Efter shihan Nakayamas bortgång i slutet av 80-talet började splittringen av JKA (Japan Karate Association). Swedish Shotokan Association splittrades 1990. Ungefär samtidigt flyttade klubben tillbaka till Brännkyrkahallen. Idag representeras Shotokan karate i Sverige av JKA Sweden under shihan Ted Hedlund 7 Dan och TSKO (IJKA, JKS) under shihan Görgen Sökare 7 Dan.
Stort tack till Arne Bergvik, Anders Sköthagen, Görgen Sökare, Jan Olde och Ramon Malavé samt Roy Andersson, som genom sin bok ”Shotokan Karate Mitt ideal” möjliggjort denna historiska skildring av Sveriges Äldsta Karateklubb.
Sensei Leif Söderberg, in memoriam (1944 – 2013)
Sensei Leif Söderberg
Det som var utmärkande för sensei Leif Söderberg var en explosiv och dynamisk karate, där han gav Kihon, Kumite och Kata lika stort utrymme i sin träning. Han var en exceptionell sensei, som kunde motivera, inspirera och på ett pedagogiskt sätt lära ut karate.
Sensei Leif var psykolog till yrket och den kunskapen använde han även som karateinstruktör, till att förklara anatomi, applikation och andemeningen av waza, samt demonstrera densamma med en imponerande snabbhet och precision. Med sin ibland humoristiska, men framförallt konstruktiva kritik, kunde han motivera och inspirera sina elever till att hela tiden göra sitt bästa. Det uppstod ofta lite tävling mellan eleverna på att utföra tekniken lite bättre, lite snabbare, lite starkare, allt för att få sensei Leifs godkännande.
På den tiden tränade man 5 dagar i veckan ca 2 timmar om dagen, måndag till fredag. Man utövade karate som en stridskonst, med fokus på starka grundtekniker. Grupperna fyllde i regel hela dojon i Västertorpshallen och träningarna var hårda med mycket ”fighting spirit” och kraft. Leif var en sensei vars karate ingav respekt och hans ”kiai” kunde skrämma livet ur ovana åskådare och utövare.
En anekdot från senare 80- tal, som egentligen var ganska typiskt för Leifs personlighet, har etsats kvar i mitt minne. Det var när sensei skulle visa en längre kihon kombination, som innehöll en 360° rotation runt egen axel. Han roterade så explosivt att glasögonen han hade på sig inte hängde med. Innan de hann träffa golvet, hade sensei roterat klart och fångat upp glasögonen i sin hand med perfekt balans och kontroll, som om det vore en del av kombinationen. Alla som var i dojon vid tillfället gapade stort och var stumma av förundran, medan sensei fortsatte att förklara som om ingenting hade hänt.
Även i slutet av sin karate karriär kunde han förflytta sig med sin karaktäristiska låga tyngdpunkt, snabbare än sina elever. Han var en av de första internationella domarna från Sverige, ihop med sensei Ted Hedlund, Hiromi Suzuki och Anders Rydelius.
Sensei Leif Söderberg var chefsinstruktör i Stockholms Karateklubb fram till 1992, då han tråkigt nog avslutade sin karateverksamhet p.g.a. en nackskada. Han var en viktig figur för Svensk karate, som ogillade politik och gärna höll sig i bakgrunden, men desto hellre lärde ut. Vi som har haft förmånen att få träna under sensei Söderberg, minns honom med saknad.
Sensei, domo arigato gozaimashita.